Meh!Jag fick inte heta "24hourartypeople"
Jag målar. Popkonst alltså. Är här för konsten. Allt för den. Har ingen hemsida. Mina it-kunniga vänner är lata. Jag kan inte själv. Men jag kan måla. Porträtt. Akryl. Tusch. Serier. Pluggade serietecknarskolan i Hofors i några år och flydde därifrån. Man blev jagad av nazister med yxa och allt kändes bara så ensligt. Nu bor man i Gävle. Här gick man konstskola. I skrivandets stund har jag haft tre utställningar. Vill ha fler. Vill leva på det här och ni ska hjälpa mig. Ni beställer. Jag målar. Tecknandet och målandet stagnerade inte efter hofors .Jag fann mig själv. Fortsätter i en större anda och vilja. Man utvecklas fast man själv inte ser det. Jag tecknar långa serier. Målar tavlor snabbt som fan. Tar det mer än fem timmar mår jag dåligt och måste göra en ny. Det har aldrig hänt. Men jag vet-har det på känn. Mina serier är mörk jävla deppig underground. Det är så att man vill hänga sig i hallen efteråt. Men jag lindar in det med humor. För att inspireras går jag på jakt. Då spärrar jag upp ögon och öron. Kollar film, tittar på folk. Inte i ögonen. Obehagligt. Jag ser när ingen annan ser att jag ser. Iakttar.Det är viktigt. Musiken.Inspirationens mecka. Prestationsångest. Nästan jämt. Höjer ribban till nivåer där det är syrebrist. Pop. Konst. Popkonst. Färg. Form. Enkelhet. Låta bilden tala för sig själv. Häng med i den här bloggen. Min vardag. Min skapandeprocess. Var min vän. Eller fiende. Men inte likgilitig. Kontakta mig vid frågor. Funderingar. Åsikter. Ångest. Glädje. Sorg. Du kan vara en del i mitt skapande. Du kan bli konst. Eller den du tycker om att titta på. Tecknar även på kläder. Gör hantverk. Trycker med screen. Får se vad den här bloggen kan göra för mig.Jag kommer att gå långt! Eller så hänger jag mig i hallen. Peace out. [email protected]
